miss xenia

Okej. På shirtstore.se har jag nu hittat värsta coola topen... !

*LOL*

Sverker rules!

Vad är det med mig egentligen? Varför skall det vara så svårt att hålla en blogg vid liv? Jag försöker verkligen. Jag försöker göra som hela Blogg-sverige som - mot förmodan - måste ha ett liv utanför bloggandet och som ändå hinner med att blogga som galningar, kommentera på kommentarer och läsa andras bloggar. Själv är det ett mirakel om jag får iväg ett blogg-inlägg i månaden.. (och nu är det en sommar och en halv höst sen sist!)

Jag brukar ha hyfsat lätt för att skriva, så det är inte det... det är bara att logga in på min blogg är typ det sista jag gör när jag är nätaktiv, för först måste man ju prioritera saker som Filmtipset, LibraryThing, imdb, Engelska/Svenska Wikipedia, antikvariat.net, svt.se, sr.se och att photoshoppa bilder till hemsidor & skapa MP3:s i Audacity - samtliga dessa saker och plejs är mycket roligare ställen att sitta och pilla/söka/skriva på än att självupptaget föra en egen blogg (!) och rikta blickarna mot de egna iakttagelserna av världen och vardagen. På min dator- och internetaktivitetslista kommer liksom att blogga längst ner...



Apropå livets väsentliga: Hörde världens låtpärla som jag aldrig hört tidigare, nämligen Jag vet att man aldrig vet med Georg Rydeberg (japp, den gamle skådespelaren!). Vad har denna låt gömt sig hela mitt liv? Helt gudomlig! Så nu är jag plötsligt kär i Georg Rydeberg också. Visserligen har jag faktiskt stendiggat honom ett tag sen hans söta lilla biroll i Göta kanal (obs! originalversionen). Men jag har aldrig fastnat för hans tidigare, unga stjärnjag av modell Tänk om jag gifter mig med prästen och Doktor Glas. I unga år känns han ytlig och stel. Fast sorgsen. Jag såg på svensk film och blev frälst i Olof Winnerstrand istället. Men jag har alltid uppfattat Rydeberg som mycket mer intressant och fascinerande skådespelare under sina äldre levnadsår. Äh jag vet inte.

Anyway, njut:

VECKANS MUSIK: Georg Rydeberg - Jag vet att jag aldrig vet (1975)




Jag tänker satsa på ett blogginlägg i månaden, max, bara för att inte bli helt outad i dagens "trendiga" Bloggsverige och stämplad som internetmiffo eller samhällsavvikare. Så jag tänker från och med nu bara blogga för syns skull alltså. Inte för mig själv. För jag ser hellre på en film, läser en bok eller tar en promenad, faktiskt.

Och vad är det för fel på en vanlig, hederlig jävla dagbok med papperssidort (som, by the way, finns kvar även när strömmen gått och nätet kraschar.. för förr eller senare lmåste det väl hända.. nån gång..!).

Den där Georg-låten hörde jag f.ö. på P4:s Da Capo. Kan vara värt att ni spanar in det programmet om ni inte redan har gjort det. Apropå livets väsentliga. =)

Tja, vad ska man säga...? En snubbe som skapat heliga svenska sångsmycken som Underbart är kort, Ta av dej skorna, Titta det snöar, Var är tvålen och Kokosnöten (Far jag kan inte få upp min kokosnöt) borde helt enkelt inte få dö. Speciellt inte på självaste NATIONALDAGEN av alla dagar...

Ömt drar jag mig till minnes alla svettiga körtimmar på mellanstadiet då man virvlat tungan runt, runt, runt kring ord och stavelser för att riktigt sätta texten till Lingonben (Povels bästa, alla kategorier, btw) felfritt utantill. Det tog sin beskärda tid för dessa tio- och elvaåringar, det gick åt en hel del lektioner - men så en dag så satt den där; perfekt. Jag tror nästan våran körlärarinna fick en tår i ögonvrån också... ! *:)

Och i mitt huvud sitter denna text fortfarande, som etsad, sedan dess. "Gyllenkrull och Sockertipp, kom ska vi dansa häxan våt! Vill du mig här så har du nåt, sov du lilla tryne. Kungen är full av stock och sten. Skogen är full av lingonben. Per är full av tomtar. Hur ska lillan orka? " (för övrigt är denna låt en perfekt stämningshöjare på vilken fest som helst!)

Tack & Hej Povel!

Det är bara att lyfta på hatten!